Alla var vi harar, och alla strävade vi på med våra harliv efter bästa förmåga, om dock emellanåt något harhjärtat...

Vi hade en hygglig lägenhet i Harbergen där hela storfamiljen rymdes. Även om vi fick trängas med dammråttor, smulor och vita möss så var det ganska gott om plats, och köket var modernt.

Så närmade sig tiden då Påskharen skulle komma. Påskharens besök är en högtidsstund för alla harar, och särskilt förstås för harpaltarna. Det väljs en ny Påskhare varje år, och han måste ha särskilt mjuka öron och en god själ. Påskharen kan förstås inte komma till alla harfamiljer samtidigt, så man får vara glad om han dyker upp någon gång framåt vårkanten.

Denna vår kom Påskharens syster dagen före för att annonsera besöket. Det lyste om henne där hon stod i sin svarta kappa. Hon berättade att Påskharen var väldigt blyg och därför måste sitta under en filt när han delade ut sina ägg. Hon berättade också att hon hade goda nyheter: hela familjen skulle flytta, och någon av oss skulle möta den stora kärleken. Jag hoppades förstås att det var jag.

När Påskharen kom dök han direkt in under en stor dunkelblå filt och började läsa påskkort. Han förklarade att han hade en gåva till oss alla, don efter person. Gammelfarfar fick lite harlort han kunde leka med i sängen och mamma fick en kokbok. Lillasyster fick färgade papper och kuvert så att hon kunde göra påskkort till alla i familjen och känna sig betydelsefull. Hon fick också ett recept på nougatgodis, som hon skulle koka ihop och bjuda på.

Jag smög in under filten bakom Påskharens rygg för att få se min present. Jag råkade nudda vid Påskharens ena öra. Det var verkligen mjukt. På prov fattade jag tag om hans vänstra axel. Den kände ljum och len. Jag tyckte nästan jag kunde höra hans milda harhjärta slå. Men när jag sträckte mig efter den högra axelleden ryggade han. Kanske hade han ont, eller så blev han bara blyg.

Min påskgåva var ett vykort av Tower Bridge i London. Det satt en skylt med texten DANGER i ena änden, och Påskharen förklarade att det berodde på att de höll på att bygga om bron till en New Bridge. Jag frågade om inte Påskharen tyckte att vykortet påminde en del om tarotlekens Hartorn, och han höll med. Varje god harfamilj har förstås en tarotlek i skåpet. Själv var jag särskilt förtjust i Harprästinnan och Harstjärnan, men Hartornet tyckte jag verkade något skrämmande. Kunde det kortet verkligen ha med kärleken att göra?

Nästa dag var en vardag. Alla gick till harjobbet och jag blev ensam hemma med städningen. Jag bussade dammråttorna på pepparkaksgubbarna i Lillasysters säng, och den vita chinchillan gav sig på gosedjuren så att dammet yrde. När Lillasyster kom hem från hardagiset fick hon ligga i min säng medan striden pågick. Hon hade gjort en stor sats nougatgodis och ätit upp nästan alltihop själv, så hon hade rejält ont i magen.