Sex timmar tidigare kramades vi i city
sex timmar senare är jag här igen
brännpunkt i två poler
lycklig jag som får dricka livets goda
alla människor vi såg omkring oss
trodde nog vi var ett par
och det kändes lugnt och fint
när vi lyckliga gick tätt intill varandra
våra kroppars befriande närhet
i fredagsvimlets myller

blommorna bjöd på färgkaskader
bland säljarnas prunkande utbud
Berusande dofter på Hötorgets marknad
där du prutat till dej buketter
av liljor och anemoner
när kommer min tid att lycklig
lämna blommor i din famn?
våra omfamningar kändes in i hjärtat
så mycket som vi bara vågade
våra händers möten korta ögonblick

alla patinerade husfasader utmed Söders höjder
du guidade mej längs med din barndoms gator
lycklig jag som fick gå där vid din sida
än lyan mäster Taube skapade
sina mästerverk i, bortom slussens cirkulerande bilar
än det Blå tornet som förförde oss
till Strindbergs tidlösa dramer
Fröken Julie, Fadren och Mäster Olof
medan vi jämförde de böcker som vi läst
Tyska kyrkan i kvarteren med de tyska influenserna
Den Gyldene Freden i kvarteret Juno

Designarnas finurliga kombinationer
våra skratt brast ut befriande ur vår längtan
du provade bland tusentals par skor
med dom läckraste klackar
i Gamla stans små boutiquer
där du förut så många gånger botaniserat
jag tror vi tog oss fram ett steg till idag
i vår ömtåliga relation
vi växer och börjar mogna i det som är vi
ser fram emot en lycklig morgon dag
ditt hår så lent i mina händer
mitt ansikte i ditt doftande hår
våra ögons möte med ett eget språk
vi håller oss inom det vi tror vi måste
nånstans där strax intill gränsen
vem är domare när den har passerats
kan någonting bryta ner
det vi bygger upp tillsammans
det vi känner av omistlig dragning
till varandra?