När tilliten sviktar kan bara
omdömesberedskapens kompass
visa vägen. Och det är då som vi
behöver varandra mest.

På andra sidan krisen möter

han verkligheten på nytt

Rädslan för depression visade sig

var oberättigad, inga tabletter behövs

Sover gott med den sedvanliga kuren

Nu har han accepterat sitt handikapp

som han nästan har kontroll över

Fantiserar om ett liv där han

kan finna daglig inspiration

Läsning är viktig men också miljön

och människorna han möter är viktiga

Jobbar för överlevnad men också

för social stimulans

Den geografiska flykten lockar

men kan visa sig vara bedräglig

Dock har han vänner kring medelhavet

som kan hjälpa till med boendet och

det rent praktiska

Fasar inför ett nytt vinterhalvårs kyla

och mörkret som nästan tar kål på livslusten

Drömmer om nya miljöer där han kan

upptäcka både sig själv och andra

och återvinna skrivarlusten

En gång i tiden lade jag

ut mitt liv utefter en tidsaxel

60 % förflutet

30 % framtiden

10 % nuet

Jag bestämde mig för att

lätta på bagaget och spetsa till

framtiden för att framförallt

ge utrymme åt att leva i nuet

En välgörande kur som uppnåddes

med hjälp av bön och meditation

Idagsläget hoppas jag det är

30 % förflutet

50 % nuet

20 % framtiden

Orden och meningen i psalmens magi försvann

Vad hade hänt?

Värdet av innehållet var kvar och starkt

Men orden var bara ord och meningen mening

Spelade nuet honom ett spratt?

Människorna och livet runt omkring

kändes sinnligare än någonsin.

Mötet med ett leende fick en ny dimension

Skådade det han såg på avstånd och nära

med energi och nyfikenhet

Djurforskarens barndom var totalt dysfunktionell

Frånvarande fader och med en föraktande moder

Hennes enda tillit och kärlek

fann hon hos en grannes schäferhund

En dag när hon kommer hem stod modern

i dörröppningen med flickans resväska

Fjortonår gammal hamnar hon ute på gatan

Hon drog ut på ögonblicket i sina texter

och försökte se på verkligheten

som för första gången

Bättre poetik behöver inte jag