Begränsad tid
I åldersglidandet
finner jag
egendomligt nog
ett slags lugn
i att vi alla har samma slutliga öde
både skrämmande och självklart
vi föds och vi dör
vi dör och vi föds
hela tiden
över hela Jorden
och förmodligen
på andra planeter också
Så varför
är vi så förbannat
ondskefulla
en del av oss?
I vårt delade slutgiltiga öde
finns ingen plats för ondska!
Det gror en slags protest i mitt sinne!
Backa en aning
och tänk efter!
Vad är viktigt?
Kan inte hejda tankarna
på alla människor
som ständigt spelas upp inför mitt inre
och den ofrånkomliga insikten
att de är en del av mitt jag
Utan dem
finns jag inte
Utan dem
har jag inget liv
Vi går alla över bron
till något annat
Till något okänt
Skrämda och nyfikna
Vad har vi för val
annat än att älska varandra!
Ja, hatet
är vår största fiende!
Så är det bara!