Jag tänkte sätta mej på bussen
mitt i värsta hem-från-jobbet-ruschen
men hejdade mig ändå när jag insåg att jag skulle få stå
inklämd bland barnvagnar och trötta ben
så jag tänkte att jag blir hellre sen
än trängs bland folk och svett
människor som inte har vett
att resa sig för äldre och sjuka, halta och lytta
tycker väl att folk som inte gör nån nytta
som är samhället till last
får väl stå sitt kast
och ta plats nånstans i gången
mellan hundar, ben och nån lång en
som når upp att hålla sig i stången
som sitter där i taket
inte ska väl jag behöva lyfta på baken
och resa mig opp
allt hann jag tänka innan jag slog om till stopp
och tänkte att visst, det är fint med busstrafik
men jag orkar inte se elände och höra småbarnsskrik
så jag vände på klacken
och gick nerför Götgatsbacken
till Slussen
tänkte, jag tar tunnelbanan istället för bussen.

Att även tunnelbanan är en fara i sig
det var den första sak som slog mig
när jag smidig som en döfödd anka
fick för mig att idag var det nog ändå dags att planka
idag är jag anarkist på alla vis
och utan en tanke på vakt eller polis
tog jag mig fram som bambi på is

har du provat att planka nån gång?
då har du nog insett att spärren är alldeles för trång...
det var iallafall vad jag fick erfara
där jag satt i spärrens snara
ihopknycklad i en ställning bortom min värdighet
insåg jag att jag höll på att gå bet totalt
det här var inte alls rätt väg jag hade valt
såg mig hastigt omkring
sådär som man gör när man anar att folk står i en ring
och stirrar
när allt man önskar är att få virra i fred
och fan min arm höll på att gå ur led

jag trixade och mixtrade och log lite genant
\"så går det min unga dam\" sa en gammal tant
och ropade
\"vakter, se här hon försöker smita utan att betala\"
och jag kände hur mitt mod började att dala
\"kom igen nu gud om du verkligen finns där,
det kan bara inte få sluta såhär\"
bad jag på min bara knän
och då,
som av ett under
kom jag faktiskt dän därifrån
jag log brett mot tanten och hennes hån

snabb som en liten råtta
sprang jag nerför trappan
och tänkte \"nån måtta får det verkligen va\"
och vet du då hörde jag faktiskt en röst som sa:
\"plingpling, se upp för avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av...\"
och jag kastade mig in i ett himmelskt passagerarhav
när jag så hörde
\"se upp för dörrarna, dörrarna stängs\"
vände jag mig lättad om
rentav glad över folk som trängs
men där stod tanten ifrån spärrarna
hur kom hon hit?
hon väste argt
\"att du inte skäms din lilla skit\"
men jag svarade i samma ton
som hon
\"jag gör vad jag vill
jag är poet, du vet\"