Ur mitt hjärta spränger fram
i kaskader och lyror
känslor sprungna ur laddat möte
i sin båge åter mot jorden
fäller de upp och håller
i sina händer
små parasoller
landar mjukt under vävens dämpade motstånd
tittar fram under hopsjunken
veckad väv med ögon
känsligare för ljus och färg

lossa remmar, band och knutar
befria det som vuxit hop
vandra ut i okända
oplöjda marker
där sådd av mål och mening
kan gro och växa upp
än är långt tills aftonrodnad
färgar västerhimlen röd
känn ifrån ditt inre
en intensiv, brännhet glöd
mata på i lagom takt och
proportion
mellan syre, massa, tid

- ja, vad ska vi göra med det här
vänd ditt öra upp mot vinden
i ögats möte föds det ögonblick
inpräntas i minnets bark
bildnegativ som framkallas
när du vågar
se
tolka vindens sus i översättning
har du mot att läsa
på ditt eget språk
det tränger på från djupen
känn svindeln när det suger
ifrån stupen
hör ekot från din röst
i egen fauna