Ett monument till verklighetens brist på sunt förnuft
En katedral av aska, en vinter i sorg
En diaboliskt bakåtsträvande dröm om att inte höra hemma
Någonstans

Att döda allt, att kvävas under den granskande natthimlens blick
Till de som inte lever inte för att andas
Utan drömmer om en spektakulär död

Nihlist, övermänniska, att vara sin egen gud
En alkoholfylld helig graahl
Med änglavingar…

Ormens sol, svartnad sol, rämnande himmel
Fallande moln av drömmar
Och avgrunden kryper närmre...

Nauseous broken, dead
A scar-covered reality is standing at the edge of the chaos
“Whispering; All life ends...”