den lilla kompakta flickan med sina tjocka läppar satt i hörnet på soffan på altanen och sade som vanligt ingenting. mormor kom ut med famnen full av saker och log. hon förklarade att hon hade städat lite i skåpen och rensat ut saker hon hade dubbletter av. mig gav hon ett par örhängen och ett par handskar som egentligen var alldeles för fina. hon lät förstå att det var ett undantag. fosterflickan fick ett halsband och sken upp som en sol. det var den första present hon fått av mormor. när hon satte det på sig blev hon genast tydligare i konturerna.