det var ett mörkt och dystert hotell som väninnan och jag hade tagit in på för konferensen. korridorerna var långa med många branddörrar. jag hade ett eget litet krypin nära porten, väninnan delade en lägenhet i slutet av korridoren med tre andra konferensdeltagare.

vaktmästaren hette Fink och var omsorgstagare. han var en liten, kompakt, gråklädd herre med stålbågade glasögon. eftersom Fink inte klarade att utföra de mer komplicerade sysslorna fick han hjälp av ställföreträdaren, en man av medellängd med sydländskt utseende. dock var det Fink som bar titeln vaktmästare. den spelade stor roll för hans självförtroende.

första kvällen hade väninnan och jag kommit överens om att gå och se på en ceremoni med facklor och lyktor på den närbelägna kyrkogården. jag hade lite saker att ordna så hon gick i förväg. när jag äntligen kom iväg såg jag en kvinna gå framför mig längs kyrkogårdsmuren. jag ropade på henne i tron att det var väninnan, men när hon vände sig och log såg jag att det var en av de konferensdeltagare hon delade lägenhet med. 

jag vek av inåt kyrkogården och letade efter ljusceremonin, men såg inte till en enda fackla. var det redan över? och vart hade väninnan tagit vägen? besviken vände jag hemåt i mörkret.

när jag kom åter till hotellet mötte mig  en skrämmande syn. vid trappan på baksidan av hotellet, dit min nyckel gick, låg Fink död med en kniv i bröstet, uppenbarligen mördad. vad skulle jag göra? jag gick in för att hämta min mobiltelefon, som låg kvar på rummet. i korridoren mötte jag kvinnan som lett mot mig vid kyrkogårdsmuren. hon bjöd in mig på kaffe i lägenheten. köket var enormt, golvet var himmelsblått, kvinnan och de två männen som bodde där var trevliga. vi pratade och skrattade, och snart hade jag glömt bort både Fink och väninnan som aldrig dök upp.

nästa dag var en torsdag. väninnan var på plats och konferensdagen var lång och tröttande. när vi kom hem med bussen smet jag bakom huset för att koppla av med en cigarett.

jag trodde inte mina ögon. Fink låg fortfarande kvar, likadant som igår, och vid hans sida låg den ställföreträdande vaktmästaren, också han med en kniv i bröstet.