299 dagar utan Din kram

Att stå upp utan dig fanns inte i min värld
Då
Du gick, grät jag
Du kom inte tillbaka
Det vred sig, jag krympte
Ihop
Tömdes på luft, fylldes med tårar
Jag försökte om och om
Att stå upp, själv
Att le och skratta hjärtligt
Jag kom inte igenom, aldrig ut
Jag lyckades inte stå rakt
Det kändes som om jag kröp
På samma ställe

Du lämnade mig

Hoppet var tålamodet
Tålamodet var hoppet

Jag förstod

Inte att så lång tid skulle gå

Innan du stod där, framför mig
Klev in
Öppnade upp mig totalt

Igen

Jag blev mig själv, mer
Du fick mig att känna, att skina
Med hela hjärtat och själen, hela kroppen och sinnet

Jag förstod

Att jag älskade dig så mycket

Varför dröjde det så länge

Nu

Är jag rädd, att förlora dig
Att inte få dig
Få ha kvar dig
Tiden kommer inte göra något lättare, mjukare eller mer flytande

Jag har bestämt mig, att jag vill bygga
Bygga ett nytt hus, ett hem
Med tillit, förtroende, ärlighet
Med bara dig
Och mig

Och du, du måste bestämma dig
Du måste välja mod
Du måste vilja göra, investera
För att göra det man måste är många gånger att göra det man vill, eller

Vill du

Hitta mod, tillit, ärlighet, tålamod
Hitta hoppet på tron om mer
Alltid vill jag ha dig jämte mig, så att jag kan stå
Så att du kan stå
Vi

Så många, långa dagar utan din närhet, din kram, din hand

Stod jag
Fast vid hoppet om att jag kände dig, åtminstone lite

Det visade du var sant

Snälla, våga visa mig nu att, om du vill vara här lika mycket som jag
Låt det inte gå en enda dag utan din röst, din blick, din beröring, din värme, ditt väsen

Låt det inte gå 299 dagar utan Din kram