Hon vaknar av ett ljud som rör sig genom hennes mörker. Vart ljudet kommer ifrån vet hon inte och försiktigt känner hon efter om den pressande värken som satt i tinningarna under natten fortfarande sitter kvar. Den hade försvårat sömnens intågande men inte lika mycket som hennes egna tankar. Det hade varit en natt av ångest och ett vridande och vändande av tankar och fantasier. Vid halvtvå tiden hade hon klivit upp och suckande tagit sig ut i köket för att svälja ned en tablett och sedan försökt att mätta sig med en cigarett. Efter det hade kudden förvandlats till en cementklump som borrat sig in i huvudet och trots de tröstlösa försöken att pröva olika ställningar att ligga på lyckades hon aldrig hitta en som kändes bekväm. Trots detta hade hon någon gång vid de tidiga morgontimmarna fallit in i något som skulle kallas sömn.

Men nu var hon alltså vaken och hon konstaterade att tabletten inatt måste ha lagt sitt bomull över värken för den var borta. Hon hörde sig själv ropa ”NEJ” högt ut i det tysta rummet och samtidigt som hon gjorde det kände hon hennes uttorkade läppar spricka av den plötsliga rörelsen. Underläppen gav vika och hon kände att den sprack. Men det där var onödigt korkat utav mig tänkte hon. Försiktigt slickade hon sig om läpparna i ett försök att fukta dem men även munnen var som en öken.

I ett dvalliknande tillstånd tog hon sig ut till köket. Tände en cigarett och kände blodsmaken i munnen. Trots att huvudvärken nu var borta kunde hon istället känna rodnaden i ögonen som sved. Det kommer att bli ännu en sådan dag tänkte hon samtidigt som hon lät fingrarna nypa bröstvårtorna lite lätt genom t-tröjan. Kroppens reaktion var densamma som den varit senaste tiden. Lusten fanns inte idag heller.