Utanför porten,
högt över prärien,
i tornet av drömmar,
bor Billy the kid.

Revolvern är rostig,
håret är grånat,
blicken är dimmig
och tanken är spridd.

Han lever på minnen,
om dåtid och ungdom,
häller det i sig,
som vore det vin.

Så bleknar legenden,
faller i glömska,
sprids ut i intet
som svärmande bin.

Men högt över prärien
sitter rebellen,
gammal och grånad
och bidar sin tid.

Han smörjer revolvern,
spanar mot solen,
väntar på stunden
för sin sista strid.