Hon tuggar Mariekex
försöker svälja livet
ned genom torr hals

där visslas
inga sånger

otaliga gånger
stockar och kväver
långsamt ändras
ansiktsfärg

*

hon ser inte längre det vackra
där havet klättrar himlen
sjunker hon fräsande
likt julens slocknande tomtebloss

*

sjunkande
som det fallande lövet
möter förmultnelse

och utan drömmar om att is smälts
av värmande solsken och att ny årstid
av spirande grönska skall komma

dör hennes tankar
inte ovan moln
utan begravd till stillhet
på flera meters djup

ligger hon orörlig
stelt blickande
mot intet

där vågor vaggar kropp och
måsar sjunger en avlägsen sång
försvinner hon