Hon väntar där vilande
i tysta drömmar
vid morgonens linda
där solen åter ler
en viskning hon lägger
i vågens begynnelse
när klarhetens källa
gryningen ser

Hon vaknar där stilla
vattenrosens själ
långsamma rörelser
när kärleken tänker
en smyckning hon ger
till skogarnas vatten
röd såsom elden
där skönheten blänker

Hon är själva livet
röd i sin skepnad
förförande ljuvlig
hon morgonen väcker
en brud i naturen
dagdrömmens under
mitt i ett ögonblick
naturlig och smäcker

Hon bjuder sitt ljus
blott en liten stund
i en skälvande sekund
av evighetens varv
en lek på vågorna
vid sjökantens strand
en kärlek som växer
till framtida arv

(Copyright © ULJO)