Slakt i all sin prakt
Grus mellan tänder
Försöker släcka elden
Som tändes av betongen
I min famn
Medan du satt i mitt knä
Och droppade namn
som höll oss fast som en kedja
som höll oss
och drog oss
mot avgrunden
på den slitna perrongen
som hyndorna slutade besöka
för tågen är nymålade och har andra passagerare

slakt i all sin prakt
alla drömmar försvann
det som blev kvar
är längtan
och längan
släcker inga bränder