Det är inte gubben-i-lådan, den glada överraskningen, jag ser.
Det är gubben-i-spegeln. En anskrämlighet.
Men det är ju jag som står där. På kvällen när jag går till sängs.
Naken.

Jag, som på dagarna är helt annorlunda.
Bär mina jeans och ser barfotafötterna trampa därnere.
Jag
som seglar över haven.
Jag
som är
pojke.