Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Blott bara lite nödvändig luftning av systemet - för att problemet inte ska ta över i sig ... Ledsen om mina ord sårar dig Men om du förmår se resten kanske du förstår varför det du har gör så ont i mig ...


Du talar om utbrändhet ...

... och hur svårt 
det är för dig
och andra utbrända
att urhärda tillvaron
och finna stöd
för att till full hälsa
förmå återvända ...

Utbrändhet
låter för mig
som ett livstillstånd
vilket närmast 
kan liknas vid en utopi
jämfört med
vart på den existentiella
livskvalitetsskalan 
jag under rätt lång tid
befunnit mig på ... 

Men jag känner 
med dig 
och den situation
du tvingas leva i ...

... även om den för mig
synes mer som
om den vore en utopi ...

Ty från att ha varit
ett olycksaligt konstruerat
tillfälligt tillstånd i mitt liv
kom åren som följde
att skänka mig insikten
om det fruktlösa 
i att försöka nå dit
där livet blott är en utopi ...

... Så därför i min utforskningar
av den andra möjliga riktningen
för utvecklingen av situationen
i mitt liv
upptäckte jag en annan väg
för att det omöjliga komma förbi ...

- Att överleva oavsett
tillräckligt länge för att
kunna se till
att kunna komma in i andra andningen ...

... för att sedan ägna mer energi
på att förbereda mig inför
den nu  potientella  
tidigare otänkbara
kommande landningen ...

- Varthän jag landar
oavsett
blir fortsättningen 
troligen ej heller lätt ...

- Men fördelen i min situation
är att vad än livets mörka sidor
för framtidsvisioner bjuder på
så vet jag empiriskt 
att jag kommer att överleva ändå ...

Du känner dig och är så ock
säkerligen utbränd 
och ditt lidande följdaktligen svårt ...

... men om du hamnade 
på den nivå
min existentiella livssituation
befunnit sig och så än befinner sig på ...

... skulle du oavsett 
om du vore förberedd eller ej
inte ha en större chans
än en isbit i helvetets skärseld
att överleva ...

- Men visst, smärtan är liksom allt annat
vi förmår att känna och uppleva
en relativ mental konstruktion
och därför kan jag likväl 
förmå mig till 
att uppriktigt känna empati med dig
och den utbrändhet du drabbats av ... 

- Kanske blir du lite arg på mig
för att jag förminskar det lidande
som drabbat dig ...

- Det är helt okey!

- Men för dig finns det oavsett
ännu realistiskt hopp om framtid
och att du ska kunna återgå
till ett mer normalt liv någon dag ...

- För  mig gäller lite andra perspektiv
på vad som är möjligt att uppnå
i min egen existentiella framtid ...

... Relativ friskhet som tillåter
prioriteringar av 
för mig tillgänglig tid 
så som att kunna känna glädje
för stunden av att ännu vara vid liv ...

... och eller 
en relativt hyfsad verklighet
vilken låter mig få behålla tron på
att jag ännu ett tag
ej behöver förbereda mig för min grav ...






Övriga genrer (Pastisch/Hommage) av Peter Stjerngrim VIP
Läst 288 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2014-08-29 01:58



Bookmark and Share


    ej medlem längre
har känt på texten ett tag
låtit den smälta in
konstaterar att jag själv inte skulle haft en chans i helvetet om jag låtit mitt lidande påverka min syn på andras lidande
var och en har sina bördor
att sätta en gradering eller måttstock på vems lidande som är värst skadar bara mig själv
jag är oerhört tacksam att jag under den värsta tiden inte kände något behov att känna mig mer lidande än någon annan. det faktiska lidandet var svårt nog.
så länge det behovet finns tror jag man omöjliggör sin egen utveckling
"kanske blir du arg på mig när jag förminskar betydelsen av diktjagets lidande" :-)
men i min värld handlar det egna måendet om hur man själv mår
inte om vikten att må sämst
vill man/behöver man det så tja visst go for it
men varför skada sig själv om man redan lider?
2014-08-30

  Hans Christian
Jag själv har varit utbränd sedan gymnasietiden. Gick på koffeintablettern för att orka med studentfesterna.

När man sen får reda på av doktorn att det inte finns något som kan hjälpa - du kommer bara att bli tröttare o tröttare för varje vecka tills du dör - Halleluja!

Kunskapen om att ett tillstånd kan bli bättre är ju en mycket tunn livlina - men den hänger ju där i alla fall. Klättra långsamt för mörkret när någon faller ner är en obarmhärtig grymhet - då mörkret där kanske är detsamma där linan tar slut.

Som vanligt skriver du vidunderligt bra.
Och sparar den givetvis!

Nu plåga mig med Rimbaud - på engelska! Jösses vilka dikter och utan Google skulle jag inte begripa något alls - och gör oftast det inte ändå :o)

Stay strong and safe!
2014-08-29

  Teresia Ridell
Ja svårigheter och smärta är knappast något man kan mäta, även fast en del kanske mer är av akut art medans andra är mer genomlidligt i tiden. Sen har man ju också olika utgångsläge såsom uppväxt och det sk "nätverket"..


(ja de som har det sk "sociala nätverket" är lyckligt lottade;själv har jag bara läst om det)


Dina ord är starka och tankeväckande.
2014-08-29

  Ingrid Trolle
Ingen som inte bär
smärtan och eländet
kan känna den, men
vi kan känna empati
med de drabbade,
så även jag räknar med
omgivningens förståelse.
2014-08-29

    ej medlem längre
Här andas det verkligen eländets elände vad gäller tillvaron.
Eftersom jag själv kört ner mig till utbrändhetens nivå en gång så inser jag att om man känner sig än mer slutkörd än att vara utbränd. Tja då är det minsann tungt.
Om jag nu får kommentera den välskrivna texten utifrån hur jag läste den och kände/tänkte efter det.
2014-08-29

  Magica VIP
Stark text, allt är ju relativt.
2014-08-29
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP