Att hitta en behaglig tillvaro att finna sig i
i denna värld av så mycket ondska och snällhet
är svårt
för det kan vara så svårt att finna det där mellan-landet av ondska och snällhet
Den atmosfär av blandningen av ondska och snällhet som man kan hantera

Just nu har jag en känsla av att jag skulle behöva vaggas in i en annan värld
en modervärld
av tröst och trygghet
där jag kan tillfredsställa mitt lilla nyfödda jags behov
där det inte är svårare än så
lite kärlek helt enkelt
närhet, ömhet
hjälp till förståelse av omvärlden och varför den ser ut och fungerar som den gör

för ibland,
eller snarare för det mesta förstår jag verkligen inte
eller egentligen förstår jag nog, men önskar nog att jag inte förstod
det skapar för mycket otrygghet att förstå varför människor är så sjuka
man vill inte förstå dem

för man är inte alls lik dem,
ändå förstår man dem
med tanke på att världen är sjuk
det finns så mycket psykologisk läsning att tillgå

tröst och trygghet
jag behöver det
barnet i mig hanterar inte världen just nu
barnet i mig vill stänga ute allt och alla
av rädsla
av fruktan
av förakt
för att skydda mig själv och min redan sargade själ
för att skydda den från att bli ännu mer sårad och skyddad den från traumatisering

***

Så snälla vagga mig någon?