ägget
jag skrev länge dagbok, för att hitta mina konturer, men slutade med samma fråga jag började med. de nästkommande åren försökte jag göra mitt bästa. det räckte inte, eftersom det alltid fanns mer att göra, och dessutom bättre. jag isolerade mig. står jag alltså här utan tillräckligt förstånd och utan tillräcklig kapacitet, men med en jävligt stor potential. och ridån går upp, nu, och nu...

Prosa av med viss svårighet!
Läst 314 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-07-22 08:36

havsdjupet
allt är långsamt. kvällarna blandas samman
någon värme dröjer sig kvar i fasaderna
katten väntar på att gå in i natten,
in i sitt rike

Bunden vers (Annat versmått) av med viss svårighet!
Läst 246 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-07-18 22:32

morgon
kroppen vaknar svävande, tyst och långsamt.
regnet drog förbi innan solen gick upp.
alla dina människor sover, väver
sina små drömmar

Bunden vers (Annat versmått) av med viss svårighet!
Läst 344 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2016-06-27 07:35

törst
torkan kommer snabbt till dig. vattnet rinner
genom dina händer, som varje morgon,
fast du märker inget, när törsten slår mot
vindrutans pansar

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 664 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-06-07 23:36

helt utan känsla
åren går, de läggs i en plastkasse
och hamnar på deponi.
ja, så där går det med åren, nuförtiden!

Bunden vers (Hexameter) av med viss svårighet!
Läst 473 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-05-16 23:22


vårkänsla
också nu, i maj, medan livet skriker!
pågår i det tysta en sammansvärjning
kniven går från bödel till bödel. vi är
nära men ändå inte nära.

Bunden vers av med viss svårighet!
Läst 295 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-05-05 23:08

sådd
livet kommer krälande genom jorden
tar sig in i rötternas svarta längtan
efter sol... om nätterna växer rymden -
dess andetag hörs

Bunden vers (Annat versmått) av med viss svårighet!
Läst 233 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-04-09 23:39


varje dag en människa
varje dag en människa, varje
utmätt timme. du försöker gråta:
och kanske alla svåra dagar
lyfter som gröna solar,
ger dig själen tillbaka

Bunden vers av med viss svårighet!
Läst 437 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-04-24 10:55


den som
den som skall föröka sig, döda allt som
stelnat, allt som inte orkar; den som
greppar allt vi levande inte anar
inte förmår se

Bunden vers (Annat versmått) av med viss svårighet!
Läst 237 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-03-26 23:14

cellandning
allt vibrerar svagt. helikoptern stelnar,
som ett rovdjur inser sitt byte. månen
slocknar längs med skogsbrynet. natten växer
ogenomtränglig.

Bunden vers (Annat versmått) av med viss svårighet!
Läst 193 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-03-17 23:33


tyst
solen följer radiomastens skugga
genom dagen. abborrar slår ibland slött.
matarkabelns hummande verkar komma
inifrån berget

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 148 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-03-14 13:58


jord

jag står i ängens gräs. jag röker lugnt
och övergivet. tiden gick förbi mig,
jag vet; just nu är jag i den, som gäst
om bara en minut skall glöden falna
en annan dag skall livet vara nära
som gräsets rötter är, som jordens doft

Bunden vers (Annat versmått) av med viss svårighet!
Läst 155 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-03-13 16:09


epicentra
min hjärna sedd inifrån,
är det jag? prins hamlet
läste jag om, ser jag

stjärnorna knattrar som
ett gäng mopeder, sedan länge
på väg, flimrande, skrattande

jag står i centrum, upplöst
av sina egna tillkortakomna drömmar

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 149 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-02-27 23:47


20 februari
Lördag och barnen leker med varandra och en sover. Kalendern för nästa vecka är ganska ifylld, men ännu är inte allt under kontroll. Man kan inte påverka allt, men man kan planera som om ingenting påverkar utifrån. Konstigt nog gör det sällan det; det blir ofta som man har tänkt. Ja, det är trädgårdens år. Jag glömmer det ibland. Tiden bara går.
I några olika tidningars nätupplagor är det i dag stora rubriker, men inte om samma saker. Jag tolkar det som att ingenting uppenbart avgörande har hänt. Avtalet mellan EU och Storbritannien är klart, men det kommer att innebära – ja, man vet inte helt. Eskalering riskeras i Syrien-konflikten mellan Turkiet och Ryssland. Många tusen vill lämna Kommunal. Och Umberto Eco är död. Detta är litet sorgligt, fast jag vet att säkert flera hundra har dött i förtid i Syrien. Men jag känner dem inte. Jag känner till Umberto Eco och har till och med läst en bok av honom. Rosens namn, heter den, och ifrån den lärde jag mig uttrycket profanum vulgus – den olärda hopen. Inte så att uttrycket bör användas om den hopen, men i alla fall. Det är lätt att snudda vid tanken. Det är också farligt att kategorisera just så.
En sak lär jag mig i texterna kring hans död: han varnade för att den europeiska samhörigheten är grund, kanske alltför grund, och som jag har hört från andra håll: eliterna flyger till varandra och hör ihop, medan de oförstående ser de där vulgus protestera på olika sätt – inte minst med extrema åsikter åt både vänster och höger. Det har hänt förut.
För min del tror jag att eliterna är den verkligt olärda hopen: de har makten, men de förstår den inte. De planerar och det blir som de har tänkt, men det är mycket de inte tänker på, tänker jag mig. Umberto Eco hade ingen makt. Han var intellektuell. Och jag? Jag sitter i ett elfenbenstorn på en hög häst, verkar det som. Ja, så där går det på!

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 208 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-02-20 13:48



nero
jag var straffånge i rymden hos
kejsar nero II
det var bara han, i sina krinoliner, och jag
han frågade ofta och jag svarade alltid
att jag var relativt lycklig

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 224 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2016-02-19 08:23



skäl
jag drömde:
de gav mig ett skäl att leva
i denna svindlande fantastiska rymd
jag minns inte skälet
jag vill bara veta vilka de är
de som talar i mig

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 257 gånger och applåderad av 6 personer
Utvald text
Publicerad 2016-02-07 13:44


nästa station:
plötsligt är man klar med allt,
med sin dikt.
bra eller dålig spelar ingen roll
man vet när den är sann
när den är död!

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 227 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2016-01-26 12:15


liten haiku
fågeln stannar upp
en sekund fryser den fast
utan att tveka

Bunden vers (Haiku) av med viss svårighet!
Läst 225 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-01-11 11:50


från Užupis
Besegra inte.
Slå inte tillbaka.
Ge inte upp.

(Allt kan ske, när du möter
din rädsla. Ingen har rätt att
skylla ifrån sig. Alla har rätt
att vara lyckliga eller o-
lyckliga. Jag drömmer om
kärlek. Du drömmer om
en ny bil. Livet är mindre
än man tror och större än
man tror. Det finns inget
fotfäste. Stanna mitt i en
rörelse och känn regnet. Allt
är samma sak.)

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 163 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-01-08 00:39



vägen
vatten, under stenen
finns inget vatten, under
nästa sten finns vatten,
ingen skugga, inget regn,
inget vatten, bara sten
och nästa sten.
långt bortom berget
finns kanske vatten, länge
har kamelen burit mig, och långt,
hon brukar hitta vatten
åt mig, och åt sig för den delen,
så jag låter henne gå
som hon vill, min kamel

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 122 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-10-15 01:02



olikheterna
länge har vi funderat över det faktum att det faktiskt finns olika människotyper med så pass vitt skilda preferenser och syn på världen. ju äldre vi blir blir vi mer häpna - och till den grad att vi ibland tror att människorna är så olika varandra att de faktiskt är olika arter förklädda i förvillande lika dräkter (dvs människokroppen). denna olikhet verkar knappt ha något med med släktskap att göra, och definitivt inte med så kallad ras eller hudfärg, eller kulturell bakgrund. olikheterna finns precis just där du är. människorna verkar så olika, helt enkelt, att vi förvånas att vi alls kan hålla ihop i par. att vi ens försöker! är det ens möjligt att nå fred? att stora, okontrollerade folkmassor till slut exploderar, trots att alla egentligen vill väl? åtminstone sitt eget väl?
vi vet inte. vi vet verkligen inte. dessa tankar är väldigt farliga inser vi. de liknar vad kultureliten prövade före första världskriget - att krig renar. men lidandet visade hur farliga sådana tankar är. de ångrade sig.
vi anser dock: olikheterna är bättre än likheterna. blandningen är bättre än det rena. man bör leva i fred med sig själv, vilket är svårt nog.

Prosa av med viss svårighet!
Läst 137 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-09-08 01:23


Ytterligare dagar och ord
Egentligen vet jag allt jag behöver veta. Ändå undviker jag att dra några slutsatser. Jag skriver några ytterligare ord, och låter dem sedan vara... jag undviker själva meningen.

Förutom i mina svåraste dikter, eller i mina grövsta förälskelser; i min egen dröm dödar jag väktaren, vilken visar sig vara jag själv. Jaha.

Det är verkligen två plan. Jag längtar efter något. Det kan vara en förbindelse; det kan vara en befrielse.

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 164 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-02-22 22:50



Var det tidningen?
Det var på den tiden jag inte visste vad jag ville: jag kände mig övergiven eller kanske överbliven. Jag hade inte många vänner och dem jag hade ringde mig inte. Alltså hade jag inte många vänner alls. Men jag klandrar ingen - det var nog inte roligt att prata med mig heller.
- Hur mår du?
- Inte bra, det är verkligen inte bra, kunde jag svara, och det förstår man ju att så där kan man inte hålla på. Men vad jag minns så gjorde jag det. Usch!
Skillnaden mot förut, och som gjorde det extra plågsamt, var att jag numera visste att jag inte visste vad jag ville. Jag anade i alla fall att det var del av min olycka. En tanke kunde flamma upp: "jag skall minsann skriva en bok!", men vid närmare eftertanke krävde det ju en hel del tid, och den tiden ville jag nog hellre hålla öppen för annat. För något Annat! Det som skulle göra mig tillhörig och lycklig. Jag insåg att det inte skulle hända något Annat.
I brist på bättre tog jag på mig jackan och kängorna, och började gå. Vid affären övervägde jag om jag skulle köpa en tidning, men lät det vara. Jag skulle förmodligen inte läsa den. Jag funderade lite över senaste veckans arbete, om hur det hade gått och hur det i sin tur skulle gå. Så var jag inne i skogen. Det hade jag inte märkt, och jag tog det som ett bra tecken. Jag hade ändå fördrivit tiden med mig själv utan att märka det. Men hemvägen var långsam! Den blir ofta det om man fryser. Det var ju slaskvinter om jag minns rätt.
Jag stannade strax innan där jag bor på ett café, beställde en kaffe och slog mig ned. Vid bordet bredvid mitt satt ett par yngre killar och pratade om dataspel. De var ganska högljudda och jag irriterade mig på dem, samtidigt som jag intalade mig att jag skulle öva mig i tålamod och storsinthet. Vid bordet bredvid deras satt en man, också med en kopp kaffe, och med en tidning. Han verkade ta saken med ro. Han log, och fortsatte att läsa. Ytterligare en gäst kom in, och frågade om hon fick plats vid mannens bord. Det fanns inga bord lediga.
- Javisst!
Det var något med honom. Jag förstod det, men jag förstod inte vad. Själv stod jag inte ut, och gick ut. Skönt med den friska, tomma luften ändå, tänkte jag, och gick hem. Att promenera blev en vana, men det hände inte något Annat. Till det krävdes något helt annat!

Prosa av med viss svårighet!
Läst 200 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-31 22:07



Löften
Det kan hända att jag stressar upp mig, av ett eller annat skäl. Ofta är det när jag lovat något men för sent inser att jag inte kan hålla mitt löfte. Då kan jag som i natt ha svårt att somna. Men ett har jag lärt mig: jag kan inte tänka mig ur oron. Bättre då att gå upp och göra någonting. Att gå upp och göra ingenting är också bra - det är ju en handling det med. Ibland lägger jag mig i soffan med en bok.
Så har jag många böcker också. De flesta har jag läst men inte alla. Hälften har jag gett bort. Det händer faktiskt att jag letar efter en specifik bok, men tvingas ge upp. "Jag har nog gett bort den." Ibland letar jag bara på måfå. Då är det lättare att hitta.
Just i natt gör jag ingenting, men jag tänker i alla fall på annat. Jag letar i minnet efter hur jag gör när jag glömmer saker. Eller hur jag reagerar när jag tappar bort något. Det har visat sig att jag inte reagerar alls. Det är som med böckerna. Jag har gett bort dem, bara. Ja, jag bara tror att det jag saknar nog ligger kvar på jobbet. Ofta rör det sig om plånboken. "Den ligger nog kvar på jobbet", tänker jag. Sedan låter jag det vara. Väl på jobbet letar jag lite, men inser att den är nog hemma. "Jag får leta hemma." Ja, och så där håller det på. Till slut vet jag inte alls. Jag är alltid övertygad om att jag bara lagt ifrån mig det jag saknar och kommer att hitta det om jag gör som vanligt. Förr eller senare måste jag upprepa mig, och se - "där ligger det ju!" Det ska gå lång tid innan jag spärrar mina kort, till exempel. Det är bra konstigt att jag inte stressar upp mig av att tappa bort saker.

Prosa av med viss svårighet!
Läst 160 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-01-25 00:22


Sonen

En orsak till att jag inte trivdes var att hennes son flyttade hem igen. Det hade ju inte så mycket med henne att göra, men på ett sätt hade det ju det. Det blev också trångt: han fick bo i teverummet, teven fick flytta in i vårt sovrum, och eftersom min dotter envisades med att se på teve fram till klockan elva, det var den absoluta gräns hon haft tidigare, fick vi ändra våra kvällsrutiner. Jag hamnade framför teven jag med. Jag gick upp i vikt. Min fru började också att titta mer på teve, för hon ville vara med mig. Jag ville vara med henne, men i enrum då. Och när min dotter gått och lagt sig var jag alltför irriterad. Jag reste mig, gick ut i köket och tog en kvällssmörgås och ett glas mjölk. När jag kom tillbaka sov min fru. Ja, så där höll det på.
På det hela är det märkligt att jag ville skiljas: dels för att jag inte kunde säga till min dotter att hon inte fick se på teve längre än till klockan tio, dels för att jag inte kunde säga till min fru att jag ville ligga med henne. Det var ju därför jag var irriterad! På något sätt kunde jag inte eller ville jag inte. Eller helt ärligt, jag förstod inte.
Hur som helst, nu bor jag i en ny lägenhet, med min dotter varannan vecka som vanligt. På det viset är det ingen skillnad. Jag har inga planer varken framåt eller bakåt. Min dotter ser på teve till klockan tio, i vardagsrummet. Så fick det bli. Men det händer att jag vaknar om nätterna med andnöd och ångest. Ibland minns jag vad jag drömt: att jag kastat mig ut från planet utan fallskärm - den låg ju kvar i min frus lägenhet. Att jag kunnat glömma den! På vägen ned försöker jag fånga fåglar och ta deras fjädrar. Än så länge är det långt kvar till marken. Men jag får inte tag i tillräckligt många, jag börjar få panik, jag... Så vaknar jag. Jag går ut i köket och dricker mjölk och äter smörgås. Jag väger fortfarande mer än förut men inte så att jag skäms. Om jag vaknar nära gryningen dricker jag kaffe istället.


Prosa av med viss svårighet!
Läst 191 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-01-17 23:14



Patiens

Jag har för vana att lägga en speciell patiens om kvällarna - inte alltid, men i alla fall ett par, tre gånger i veckan. Jag lärde mig den när jag var tolv år. Vi var på Åland med en annan familj. Pappa Klas i den andra familjen visade oss. Han kallade den Valör och kulör: man får lägga kortet man drar på närmaste kort, det vill säga ett steg bort, eller på kortet tre steg bort - om det är samma valör eller kulör. Till slut är det meningen att det skall bli en hög kvar. Den har aldrig gått ut. Klas hade heller aldrig fått den att gå ut. Inte hans mamma heller, som han hade lärt sig av.
Varje gång jag lägger den är jag tillbaka i huset vi hyrde, och dessutom: det var ju då jag blev ihop med min första tjej! Hon var mycket trevlig, från Gävle, och var där med en kompis och sin pappa. Vi spelade ofta kort tillsammans. Eller blev ihop och blev ihop: hon skickade ett brev till mig när vi kommit hem och undrade om hon "fick ha ihop det med mig." Och det fick hon ju. Jag hälsade faktiskt på henne ett par gånger den sommaren. Hon blev sedermera rikskänd radiopratare, fick jag veta av en slump. Själv lyssnar jag inte på radio.
Så ikväll när jag lade patiensen som vanligt och tänkte på Klas, och på henne från Gävle och, ... så gick den ut. Jaha. Vad konstigt. Den gick ut. Jag tittade på korten. Jag lade ihop de två sista högarna i en: det var en ruternia som gått på en klövernia, och ruternian passade ju på den sista högen, med ruter dam. Så... där. Där var den. En hög. Jag lade kortleken åt sidan och blev sittande. Jag visste ju att jag inte kunde lägga den igen.
Ja, vad händer nu med dessa minnen? Det är trettioett år sedan jag lärde mig patiensen i det där huset vid vattnet, sedan jag senast träffade den vackra flickan från Gävle. Kanske är det dags att tänka på något annat. Ja, kanske det.


Prosa av med viss svårighet!
Läst 138 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-15 22:26


Den tiden, den sorgen

Jag hade hjärtesorg, som man väl har efter en intensiv men destruktiv förälskelse. Mitt liv kändes meningslöst. Jag såg bara pensioneringen framför mig. Och sedan, till slut, döden. Dessa två händelser var de enda av vikt, och som förhoppningsvis skulle befria mig från alla måsten och plågor. Jag inrättade också mitt liv efter detta; varje dag var den andra lik. Barnen skulle hämtas, lämnas, utfordras. Arbetet skulle levereras. Jag gav inte utrymme för mig själv. Men det visste jag inte då.
En kollega stannade till en morgon, hälsade och frågade om hon fick komma in. Hon satte sig.
- Jag ser att du har gått ned i vikt? frågade hon. Kan jag hjälpa dig?
Hon sade säkert mer, men jag minns inte. Jag minns bara det väsentliga: jag förstod att hon förstod mer än hon frågade, och mycket mer än jag själv.
Så här efteråt är det nästan svårt att föreställa sig att så lite kunde skaka om mig så mycket. Det gäller nog både förälskelsen och tillfrisknandet.
Nu är jag ju lyckligt gift: konstigt nog saknar jag ibland de här stormarna. Men det räcker att slå upp en sida på måfå i min dagbok från den tiden för att jag ska återfå balansen och återvända till nuet. Jag ropar till min fru: Vill du också ha eftermiddagskaffe? Hon vill alltid det, men jag tycker om att ropa efter henne.

Prosa av med viss svårighet!
Läst 141 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-14 01:25


förtvivlan

ta min hand
bär mig över havet
till mina syskon planeterna
där finns glömska; efteråt
är det som om jag
aldrig funnits
aldrig dött

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 114 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-12-30 05:23


julnatt

rymdkatterna skrattar
åt galaxen, genomträngande
hör!...
de är så levande nu
så förtjusta!

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 112 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-12-23 13:08


längtan

hmm, min gode vän sade allt till mig
han sa: du är normal. livet är så här
trösten i det är stor och outhärdlig
kärlek, som den bedrivs, har jag ännu inte
erfarit. inte som kärlek i mig

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 125 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-12-21 16:20


kölden

kölden har nått in i mig till slut
jag har låst dörren, släckt
ingenting mer finns, allt finns inte
mer än väggklockan som dött
dess tickande en avlägsen juldagsmorgon
på väg i julottan, genom kölden, mellan
varma tjocka kappor

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 118 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2014-12-20 16:54


upplevelse

vi satt på toppen av ett ännu högre berg
detta är livet, sa vi
detta är livet!
vi småsprang ner till hotellet
packade våra väskor

och reste hem, var och en för sig
nu hatar jag henne för allt, att hon tog
min upplevelse med sig

jag har återvänt till berget
men det är inte samma, inte alls!

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 165 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-12-18 22:06


törst
hon lämnar rummet
som ett tomrum: ett vakuum
efter provsprängningarna, oss kvarlevande
dödförklarade
man får ta i tu med det, till slut
sortera begreppen, alla stunder
allt hår i duschavloppet
som radioaktivt avfall, som
det meningsfulla det döda
kvinnan i bikini: med sin färjesång,
sina mynt, sitt hår

Fri vers av med viss svårighet!
Läst 158 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-12-17 22:43



blodvärme

vreden kryper ihop som en katt
över mina ben
asfalten sover
alla goda människor sover
och jag vet
det är över nu
jag är tillbaka nu
lika levande som förr,
som hade blodet hållits inspärrat
alla dessa år i kroppens mörka hålor;
som spritter det nu i mina ådror
som utsläppta kalvar efter vintern
en vårvarm dag, en självklar dag i april.
jag ler inåt.
ja, jag kommer att vara lika besvärlig.

Fri vers av döden och havregrynsgröten
Läst 80 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-10-20 01:10



svindel

på väg ut genom dörren
möts jag av universum
dess ofattbart djupsvarta blick.
jag vacklar till: jag går tillbaka in
och lägger mig på golvet.
fy fan,
jag ville att det skulle
vara hennes; henne jag talade
med så länge igår;.
mycket hellre hennes blick

Fri vers av döden och havregrynsgröten
Läst 75 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-10-03 23:29



den långa resan hem

nu
när det är över
jag vill att det ska vara över
vänder jag min ångest ifrån henne
till den långa resa som ligger framför
mina fötter
min dotter vid min hand drar i mig
kom! kom!
när kvällsvilan kommer nära
jag tar en tablett
och somnar vid hennes sömn

Fri vers av döden och havregrynsgröten
Läst 65 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-09-20 21:19




ett litet stycke musik

ett litet stycke för piano
eller i alla fall spelat på piano
jag älskar det, eller kanske dess
puls, dess andning bakom;
några bastoner i övergången...
just de
berör mig!

som jag någon gång
kan slå mig ned
i skogsslänten
se ut genom grenarna
och där - havet!



de sista ångorna

medan de sista ångorna av hennes själ drar bort
längs väggarna och ut genom de korsdragna fönstren
sitter jag och kippar efter luft tills jag inser
att det nu är luft jag andas
jag sitter långsamt med fötterna
djupt genom golven
ända ner i jordens rötter av liv och död.
glödlamporna brinner ut,
en efter en.
några veckor senare, eller om det är år
har jag växt i mig själv igen
fyllt mina kläder med kraft:
som ett stort träd, med krona av grönt guld
strilar jag vinden från andra sidan världen
med barn som gungar i mina grenar.
andra människor hänger upp döda kroppar i mig
efter sina vanliga blot och ritualer. det
gör mig inget - mitt inre och yttre
är samma.

så plötsligt, ett kallt år i slutet av någon tid
faller ett frö ner från himlen
och landar
precis just här framför mig.
jag kan bara se på, hur sanningen vecklar ut sig inför mig
hur du växer dig ner kring mina rötter
genom min kropp och rakt ut i universum

Fri vers av döden och havregrynsgröten
Läst 86 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2014-10-22 00:27


vägen
jag funderar över jordens framtid
du bär rosor till komposten
vi blir äldre
alltmer okända
alltmer tillfreds
det är ok

det urgamla trädet
likt en urgammal ek
det står stadigt
som vore det en ek
ett djupt rotat bland maskarna
urgammalt träd
det tror att det rusar fram
bara för att det blåser
det är ok

lidandet är ingen väg
glädjen är ingen väg
det finns ingen väg
det finns ingen väg
det är ok




Fri vers av med viss svårighet!
Läst 95 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-11-27 21:24