Då var det snart dags för premiären

jag hade jobbat som regissör men

nu fick allt gänget ta över själva

stå där på scenen och le och skälva

stack min väg efter att tagit måtten

skulle besöka den glömda dottern

som bodde inhyst nånstans i Malmö

prata och le, kanske ta en kall öl

laga kostymer nånstans på vägen

fanns det en symaskin? smått förlägen

stod jag i porten och måste fråga

bodde Maria här? vilken plåga

jag hade tappat bort lägenheten

men jag fick hjälp i belägenheten

vaktmästarn drog mig igenom källarn

hade jag hittat själv? knappast, sällan

se! där var också kostymförrådet

symaskin med, vilken tur jag såg det

skulle jag hinna med syuppdragen?

ville ju umgås mest hela dagen

När vi kom fram till den spruckna dörren

dröjde det bara en stjärnstund förrän

jag kunde höra en sömnig stämma

svara att jo, hon var faktiskt hemma