Och det gnälls, gnälls, gnälls och gnälls.

Vi gnäller om trasslade earphonesladdar, kaffe som inte har blivit färdigbyggt, bussar som är tio minuter sena, dåligt väder fast vi konsumerar kläder som om vi vore vettvillingar, maten som serveras…för kall, för varm, för salt, för smaklös. Vi klagar på lönen och avgifter samtidigt som vi beställer en ny bmw, soffa eller samtidigt som vi bygger oss en ny hemmabio med nyaste tekniken.
Vi går in i en kris av något slag och sedan dröjer det inte länge förrän vi har fyllt krisens hanteringshål med spackel av inredningsdetaljer, graviditet eller husdjursköp.

Det är ett inre missnöje.
Vill inte komma till insikt eller bearbeta det hela what so ever.
Men löser det med annat som till exempel konsumtion eller varför inte projektion eller aggression.
Ja det finns många vägar att välja förutom det först nämnda… För vem vill egentligen ta itu med sig själv och sina egna brister?

För JAG har väl inga fel eller brister? Det är väl bara alla andra som det är fel på?