Jag har försökt att nå dig
så länge, jag försöker fortfarande
och mitt liv som
grånade, tonades ut i kanterna
det är så trist sedan du lämnade
staden

Konstmuseet, parken, vårt café
där satt vi senast
var det sista gången?
Om så, var det ett avslut som passade
ett uttonande, som mot kompakt dimma
kanske var vi så

Och vissa dagar, med maximal tristess
så vill jag ta våra platser i rötterna
slita upp, kasta bort dem någonstans
så jag slipper alla påminnelser om
att du kunde varit lika uttråkad
avskytt staden med mig

Genom oceaner av små partiklar
som bär min röst, mina ord
med alla våra gamla låtar som ett
dovt soundtrack
i denna icke-filmen som kallas verklighet
men ändå

"I could play you in a film, without a script, and win an Oscar."