Ögonblickets nu
Dofter framkallar
kamerans bilder
ur minnet
Oändliga vindlingar
ostrukturerat bundna
till näsans känsliga celler
Oförrätternas doftande stråk
återger din övergivenhet?
lövet som singlar till marken
alltings slut
in i evigheten
mättad vind i augusti
röda hallon med luddiga kärnor
mormor med huckle kring håret
strömmande kärlek mot mej
mot orons löften
av tvivel och bräcklighet
låsning i djupa, gamla
inkörda spår
den gamla vagnen oförmögen
skifta riktning
ditt upphov begränsar
har uppsatt skygglappar
varför?
jag har kraft
jag har mod
fattas mej längtan?
Att gå i stå
ha mod att bida
eoner av tid
med en kärna av allt
i ett smärtsamt nu
vrid visarna till den bästa stunden
när allt är fullkomligt
du källa till livets Ur
hjälp mej till ögonblicket
stoppa sedan för alltid, all tid
så må jag finna vilan
jämvikt i dina öppna händer
res på rygg utmed längtans regnbåge
fötterna riktade
mot oändlighetens universum
blixtrande färd i kaskader av färg
livet innersta essens
klarrött kluster diffusa linjer
färgernas lek mot ögats iris
andas inte, spar det
i ett nu
in eller ut, kan spränga jämvikt
må ögonblicket bli evigt
med din hand flätad i min