... och ej stanna kvar
i en situation 
du ej riktigt förmår
att se 
vad som kan lösa densamma
utifrån vad du själv har att ge ...

Men det jag ej
accepterar 
och ej vill förstå
är att du ej vill förstå
vad det faktum
att du väljer att gå
innebär för mig
min situation
och 
hur jag mår ...

Ty när 
du är 
där jag nu är
så är allt du behöver
säga till mig
att du behöver ...

... så finns jag där
oavsett för dig ...

Och förblir
intills dess
att du säger till mig
att situationen
och ditt mående
löst sig för dig ...

Det lite sorglustiga är
att du då uttrycker 
hur tacksam du är
att jag fanns där 
och hur mycket det hjälpte dig
just att jag fanns kvar
och inte valde att lämna dig
när du som allra mest
behövde en vän som mig ...

- Det är kanske därför
det gör så ont 
i varje skrymsle och vrå
inom hela mig
att du väljer att gå
och ej förblir min vän
när jag verkligen behöver dig ...