de grånande molnen störtar samman
där färgpaletten blandas i en djupare
nyans

av

ökenlandskapet
där läppar
darrar i kölden

av

tomma
hål i bröstet
vomerar känslan

ensamhet
i kläderna hon bär
är kameleontens lillasyster
med skuggan fäst

vid

väggar
av grånande tyngd
hörda är steg men
fönstrens svärta

gapar

tömda
på känslor väcks
inte av det
instängda regnet