Avig är himmelen
målad blåbärsfärgad
med hjälp av tunga
och det är fridfyllt här

vilda är de mörka granarna i sitt lugn
barrmattan din vilsamma sömn
där grenar försiktigt rispar kind

och hon är här nu
så långt från er andra 
men inuti sig själv

det röda gräset
kittlande viskningar mot handflata
följer grävlingens upptrampade stig

här hör hon historier
lutad mot stenars mossa
betraktar himmelens blåbärgsfärg
skifta i lila genom solens stigande och fallande
vändande blad till de dagar som går