Du tog upp hennes, gamla,
avlagda skinn
ifrån hallgolvet
och synade det noga.

"Var sitter kärleken ?"mumlade du tyst för dig själv.

Skindeep!

Sömmen,
längs det som hade varit hennes högra kind
hade spruckit en aning.
Du stirrade in genom hålen där hennes
ögon suttit men allt du såg
var ytterdörren.

"Var sitter kärleken ?"mumlade du tyst för dig själv.

Skindeep!

Du krängde på dig skinnet och försökte
förnimma dig själv ur hennes perspektiv,
men allt du kunde tänka på var hur trångt huden satt.
Den stramade över axlarna och du kunde inte räta på ryggen.
Känslan var aningen klaustrofobisk där du stod
med ryggen krökt och blicken mot hallgolvet.

"Var sitter kärleken ?"mumlade du tyst för dig själv.

Skindeep!