"Jag förlorade ju vadet!"

Flickan satt i hörnet på den stora sängen och grät otröstligt.
En man stod vid fönstret och tittade ut i nattens mörka öga.
Dörren gnisslade och ett frågande ansikte pressade sig i dörrsspringan.

"Stäng satmara!"

Förskräckelse spreds i hennes nyfikna ögon.

"Kan jag hjälpa till med något?"

"Ut!"

Mannen sprang till dörren och låste den.
Gripen av sinnesrörelse närmade han sig sängen.

"Svor du inför Gud!?"sade han med möda.

"Ja!"ekade hennes gråtande röst i hans öron.

Han satt på sängen och sträckte ut sin hand.

"Rör mig inte!"

"Jag vet inte vem jag ska tro..."sade han med dämpad röst.

Hon vred sig hastigt och rusade till balkongdörren.
Darrande händer öppnade den och hon tog två steg till kanten.
Den svindlande höjden fördröjade hennes rörelse.

Mannen stelnade av förvåning.

Hon böjde ner huvudet .Där nere prasslade det tyst i lövträden.
Den spröda kroppen spände sig och kastade sig plöstligt över kanten.

Ohörda skrik hände sig i rummet.

Mannens händer klistrades vid bröstet och kroppen sjönk sakta ner.

Skramlade nyckel låste upp låset.Kvinnan tittade stint
på den liggande mannen och sedan på den öppna balkongdörren.



En sista sommarkväll var varm och omtöcknade.
Vilseledande månljus dök bland tunga mörka moln.
Hård vind susade mellan de hårda betonghusen.