Hösten fyller mina vener
Tynger mitt sinne
Släpar mig mot vintern
Övermannar mig bakom nästa knut och lämnar mig i spillror.

Sommaren dör
och hoppet tynar så sakta
asfalt röd, i sen oktobernatt

Naken inför livet
Påklädd för döden
Ensam och nedkyld
Oktobervindarnas kalla händer river mitt skinn

Pannan kysser den slitna kullerstenen, när fotfästet tappats
Rävens silvertunga ekar genom natten och sanningen dör i dess eko