Aftonsolen dalar,
tapeterna brinner.
Ändlös flod porlar
i mitt rum.
Huvudet fyllt med
tacksamhetens ro.
Förkovrar mig med
nostalgi och förfluten tid.

Kvällsbrisen rycker
i markis
och nakna träd.
Kaffekoppen ryker,
himlen mörknar,
det är frid i min själ.
Dock jag drömmer om
tid som flytt sin kos.

Äkta molntussar
driver norrut, helt resolut.
Orangea dom är till färgen.
Jag trivs med mig själv,
allt är frid och fröjd,
i vördnad jag knäböjd
förnimmer Guds kraft
in i märgen.

Varmt är ljuset
i mitt vardagsrum.
Varmt är hoppet,
kärleken gror.
Musik i mitt inre
strömmar som ändlös flod.
Må mina dagar få kännas såhär
tills jag på ändens skepp går ombord.