Rummen, magasinen- hon är så vacker- min skottsäkra väst. Håller handen, trycker och jag ber när valkyrior öppnar himlen, blodsregn över min dödliga lekamen. Urmoderns dödsvrål som åtföljs av det triumferande traumat som sänder chockvågor. Ödehusen faller, himmelen brinner, monster skingras med skuggorna och kärlekens lidande tar vid, jag håller dig i min famn och hjärtat slår igen- välkommen hem.