90-talet var Back to Basics. En begynnande miljömedvetenhet, en försiktig ekologisk revolt mot det egofixerade och syntbaserade 80-talet. Jag trivdes i tiden. Jag stickade yllebyxor till Bästgrabben och hängde tygblöjor på klädstrecken i evighet, amen. Mamma skulle ha sagt att det inte var rationellt. Tiden kunde använts betydligt mer produktivt. Jag stålsatte mig mot mammas röst i mitt sinne, hyllade det irrationella, och hängde på.

Mamma, som nu blivit Mormor, hade väl inte haft det så lätt heller. Krigsbarn och en bitsk mor som vandrat över isvidderna i skärgården för att komma till skolan, när hennes brors skor fanns att tillgå.

Själv hade jag haft dem båda två som mammor. Eftersom morfar dog så tidigt flyttade mormor hem till oss. Jag lekte Kebnekajse och Sulitelma med mormors knän under täcket. Hon lärde mig läsa innan jag fyllde fem.  

Jaja, det var då det, tänkte jag, och greppade nästa klädnypa.