ljuset försvinner in i bussen
dörrarna stängs
du försöker le genom det onåbara
men vänder snart blicken
framåt

stygnen utanför lossar
det blöder igenom
du drar för gardinen
för att slippa rampljuset

*

jag åker vår buss i en annan tidsålder
du satt precis här
jag ristar in ett glatt ansikte på stolsryggen framför
men det smittar inte av sig
jag ser bara det vassa