den blå stenen hade gömt sig i min morgonrock. det var ju smart eftersom rocken var av mörkblå frotté, och jag visste inte i vilket veck. dessutom hade jag lyckats svälja morgonrocken så jag fick vränga mig själv ut och in under natten. jag hade en obestämd känsla av att stenen var en förklädd blå man och att han skulle bli god bara han kom på utsidan. på insidan värkte han som fan.