Tomtarna tisslade fram och åter mellan bänkraderna. Träbockarna stod stilla och begrundade huru hästar fordom frustat här, före giraffernas inträde. Där nu drottningen låg i sitt stall, världens rymligaste och regnbågigaste, så knådades den sista degen inom henne. Saffran tyckte sig känna hur det var ett flickebarn på väg. Men i vilken form skulle hon komma ut? Såsom människa? Såsom tomte? Såsom trilling? Såsom en flygande älg?

Eljest hade just tillkallat sig de sex vise männen. Själv var han den sjunde, illgrönt svävande mitt uppe i norrskenet. Nu skulle äntligen Eljest sammanställa sina bröders långväga utforskningar av de ost-sydvästligare världarna. För ändamålet behövdes en mycket särskild monokel, som i samma stund växte fram, av magiskt glas framför hans trettonde öga. Ty med sina tolv ordinära ögon höll Eljest god uppsikt över de obildade men kluriga små tomtarna.

Under tiden passade Saffran på att låna den vises vanliga glasögon. Då märkte hon hur stjärnans blinkande, gulgröna sken, stilla förvandlades. Det blev ett avklarnat och varmt rött ljus. När drottningen sträckte sig efter sin oöppnade adventskalender, kände hon en starkare lust att öppna dess luckor än någonsin förut. Innan Saffran hunnit bita sig i fingrarna hade hon redan låst upp allesammans. Där återfanns en rad eller två i varje lucka, som om deras tråd var tagen ur en längre, poetisk saga:

Lucka 0

råder över troll och småtting, allt från stjärnljus till fagottklang

Lucka 1

de hade ingen aning om julklappar

Lucka 2

sig förfärligt mot det gröna, for över boksidorna

Lucka 3

Gula tomten grunnar : kunde det bli sju?

Lucka 4

ställde tomtar på rad och befallde dem alla att snyta sig

Lucka 5

glittervändor lyser upp var svingelstig och dike

Lucka 6

Packa dina örontassar och ditt mycket lilla svärd

Lucka 7

väntan på dödskamp med Eljest och kaos?

Lucka 8

mens stjärnorna tindrar över usla skjulen

Lucka 9

undrar giraffen med huvud ur skorsten

Lucka 10

en griffeltavla som hon köpt på krita

Lucka 11

yr som guldflingor här utanför

Lucka 12

den rutige renen ville använda sig av STORMEN

Lucka 13

Tilltuffsade och tröttta gnydde de över mörkret som

Lucka 14

händer hålls och värmen som åter kommer åter

Lucka 15

trots all sin lärdom har de nu i tanken gått vilse

Lucka 16

lyste bullen rund bak tyget sytt

Lucka 17

Varje charmör i sin kulör har gett Saffran en kärleksrondör

Lucka 18

Svarte vätten skamlöst tar ett knippe violett

Lucka 19

drar hastigt fram genom mamman

Lucka 20

klappade hon åter med händerna och stampade med foten i snön

Lucka 21

invändigt vecklade vinklarna ut sig

Lucka 22

Över stallet sig spänner en regnbåge klar

Lucka 23

kunde de sex vise männen nu se en stor stjärna blinka

Lucka 24

med sina tolv ordinära ögon