Ibland minns jag. Ibland tänker jag tillbaka.
Förr är nu som en avsats från en klippa.
Varje sekund jag tittar bakåt närmar jag mig stupet
krypande, tänkande, grävande.

Den obeskrivliga svindel som drabbar mig
när jag minns allt jag gjort, allt som hänt.
Jag stapplar, och allt omkring mig blir svart
kryper, tänker, gräver.

Så jag vänder mig inte om, utan fortsätter fast på
på samma sätt som jag alltid gjort.
Reproducerar allt jag avskyr med mig själv
utan att vara medveten om exakt ingenting.