Minns du hur vi skulle slå
Världen med storm
Det var vi två 14 år
Vi var tvåsamhet och
Ensamheten själv
Vi var drömmar om
Pojkvänner
Och framtiden
Oviss men
Säkert bättre
Vi var kladdkakor
I träden
Vi var osäkerhet
Men vi var så jävla
Bestämda
Vi var stjärnorna på himlen
Från gatorna
Vi var tystheten på kyrkogården
Och våren på tågtaken
Det var vi mot de andra
Vi var för tysta
För mycket kajal
Vi skulle aldrig låta världen
Härska oss
Aldrig vika oss
Vi var balansen på
Järnvägsspåret
Vi var fantasier om det som aldrig
Skulle hända
Och det som hände tillslut
Fast vi inte ens vågade drömma
Om det
Vi var for ever and ever and ever
Best friends
Du och jag och hemligheter
Vi var principer
Vi var aldrig snygga men fan smarta
Vi var två puppor
I samma trånga kokong
Och en dag tog vi oss ut
Som de vackraste av fjärilar
Och våra vingar bar oss
Åt olika håll


Jag minns allting
Vart är du nu?