Det var en enveten himmelsblå kärlekssång som ringde i örat hela natten och höll mig halvvaken. Jag hade på något vis på känn att den kom från min forne fästman i Malmö. Då hade jag kanske haft fel i mitt antagande, att det himmelsblå inte hade något med MFF att göra. Men höll inte han på IFK när det begav sig?

Teatereleverna var hopplöst okoncentrerade. Jag ställde tre pojkar på rad men de kunde inte ens hålla benen raka och stretcha. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med dem. Varför var de så omotiverade?

Då dök den gamle teaterläraren upp igen, så där helt apropå. Han såg betydligt yngre ut än vid förra mötet. Håret som förut varit halvlångt och grånat var nu nyklippt och skiftade i rött. Han berättade om sina funderingar på att gå och in och jobba halvtid under vårterminen, trots att han var pensionär. Jag tyckte att det lät som en god ide, som skulle avlasta mig.

- Vi kan köra klassikerna tillsammans. Raka rör från Shakespeare till Bukowski. Då kan jag ju ändå LANa på halvtid, mös han.

Han berättade aldrig vilka spel han körde på LAN, trots att jag berättade en del om mina kunskaper i ämnet.