Orden hade för länge sedan tagit slut
men drömmarna strömmade
outsinliga
Från ursprung mot evighet
Stillsamma, sinnliga, understundom skrämmande
minnen blandades med glömmor
Känslor bidade i gömmor
Ansikten, famnar
Främmande hamnar
Korta skimrande lyckostunder
Namnlösa nanosekunder
Drömmarna strömmade
obevekligen
Onekligen
ett brokigt flöde, oavbrutet
Ett förflutet
Ingenting barmhärtigt glömt
Av medvetandet blott ängsligt gömt
Och tiden läker såren
Åren
Decenniernas censorskap
I ett enda bottenskrap
Flagnar, flyter nu bort i sjok
Livets egen tjocka bok
I slutminuten presenterad
Helt ocensurerad
Och du konstaterar trött
Att hela resan,
Livsmosaiken
Ter sig mer begriplig
Sen du dött