Vid skogsbrynet i dalen svalan sitter
Sjunger för sin jungfru att solen är här
Där bäckarnas sorl, blandas med hans kvitter
Bland mossor och lavar lyser blåa bär

Kring björk och gran vi hör hans sköna tribut
Myrorna mot stacken, stannar, lyssnar på
Hela långa dagen blir som en minut
Djuren samlas runt snåret, stora som små

Vinden smeker toppar, solen tappar mark
Ett första höstlöv faller, sången är förbi
Månen ska lysa, men minnet stannar stark
Skuggor smyger bort i naturens regi

Nu finns där bara tomma träd i dalen
Nästa år kan vi ses igen, till balen