Solens resa över det nyvakna himlavalvet. Något varmt och ljust sticker mot mina ögonlock, väcker mig ur mardrömmar om otrohet.

En dröm där vi var tillsammans, där jag fortfarande led kval mellan er båda. Jag drömde att jag inte kunde välja, att mista den ena vore värre än att förlora er båda.

Solen drog mig ur oroligheten, med bultande hjärta försvann drömvärlden ur mitt synfält. Jag vaknade och insåg att jag redan förlorat er båda, mitt nyckfulla omedvetna hinner inte ifatt verkligheten.

Ögonblick genom ett solbadat fönster, ett komplext spindelnät lyser i motljus. Det är inte över än. Mitt omedvetna beskriver inte historia utan framtid, jag måste välja, någon gång är jag tvingad att besluta mig.