i ett glimmer
sveptes kräftorna in
och trädkronorna
bara kliade sig
bakom sina örter

ett tema
klonkade dig
över Baltazars flagskepp
mirakelmaskineriet
det hade skapat sig självt

en nypa sak...

längs rytande stråk
av outtömlig förgänglighet
masade jag ut mig
noterande min porslinslepra
på ett roterande
giftgrönt radband
inlindade i smälta näverblad

det enda som bestod
var dimensionen av krymplighet

jag levde ledsynt
och du lyckades alltid
ta huvudrollen
som det första ledet

on/off
varde krus
fyllda med
sol