Där kom coola nordanvinden

sval och slöjlik, blek om kinden

kanske att jag finge åka 

med hans farkost som en kråka

fara med levitationen

till musikrepetitionen

Men då kom min rara mamma

tyckte att jag skulle stanna

inte åka bort med vinden 

för jag var så blek om kinden

hon tog päls och for i stället

flög högt över himlapällen

Hon fick lämna kvar sin cello

jag försökte inte gnälla

men var ledsen, ville gnola

saknade till  min viola

riktig stråke utan papper

den jag ägde var atrappen