Den lite lätt trögtänkta vardagsdramatikern i stjärnprydd pyjamas är en hämmad människa som blir poet efter några glas rödvin och börjar terrorisera sociala forum med alster inte ens Freud skulle begripit.

Det är hopplöst att få ihop universum ensam. Ingen blir direkt frisk av att blunda och onanera. Det skapar mest sjukligt naiva metaforer och förklara dem med att barndomen var taskig är bara en förenkling av skeendet.

Hjärtskärande ramsor ramlar som onyktra ballonger bland astronauter i cyberrymden. Klart diagnoserna blir fler och märkligare. De vilsna kan inte hantera sig själva och får spelet av att läsa om andras längtan efter dragningskraft.

Ingen kommer undan, men många vågar aldrig vara nakna om sänglampan är tänd och då slutar det med efterblivna, skapligt klichéartade offentliga psykbryt, eftersom alla innerst inne vill knulla i solskenet de själva tänt.

___________