När du smeker min kind med din fläkt
och jag går över kalaste berg
då, så hör jag din röst i en vind
och det värmer i kropp och i märg

När du visar mig vägen i regnet
med din färgglada båge i sol
då minns jag din värme och visdom
när jag stod där och höll i din kjol

Jag kan känna din närhet i mörkret
när som tystnaden smyger sig på
och jag vet att du vakar och följer
mig oavsett vart jag ids gå

Och när stormarna ylar om hösten
känns väl allt i det närmaste klart
om jag vet att du vilar och väntar
men jag önskar få möta dig snart

Ty när vindarna mojnat, min vän
är tårarna här igen