Just nu
tröstar det mig att jag uppfattade att sina bekymmer kan man glömma bort genom att skriva! Skrivkonsten kan verka som livboj. Om ej annat fortsätter livet därefter vidare mot okända öden.
Just nu
är våren nära att klå vintern. Tussilagors gula blommattor färgar vägkanter. Pilar badar i videkissar likadant aspar. Björkar står ännu nakna, klokt, då undantagsvis är våren tre veckor tidigare än vanligt, mössöron skulle frysa om det blev bakslag i väder! Ofta blåser det hårt vid påsk. När det samtidigt har varit länge torrt och snön har smält bort blir gatudamm ett verkligt lidande för dem som har lungproblem!
Just nu
känns det igen att jag har blivit urgammal. Jag fyller 76 om två veckor! Dessutom känner jag mig allt ensammare. Det är inte lätt att acceptera och vänja sig vid hög ålders plågoris, sin egen kropps förfall, men också allt färre blivande mänskokontakter. Allt detta hör dock naturligtvis till livets gång.
Just nu
att summera sina människokontakter är en karg berättelse. Ännu för inte så länge sedan brukade jag gå och hälsa min kära i hennes vårdhem. Hon har varit där nu åtta år ständigt. Inget besök ens hem. Hon har blivit äldre förstås, men på ett vackert sätt. Hon låg till mig då vi träffades, ända fram till hon inte mera kände mig. Sedan åtminstone fyra år har hon inte talat med mig. Därför berättar vi inte åt varandra vad som är på gång. Jag hämtar henne choklad och godis. Hon smakar och blir förtjust. Hon älskar choklad. Hon äter en chokladkaka i ett ögönblick. Innan hon föll och hennes höft bröts lämnade hon mig ensam efter första chokladbitar, försvann nöjd med sina choklader i sitt hems labyrinter. Även jag lämnade henne då. Vårdaren öppnar mig dörren. Jag stiger i frihet och i vårens solsken. Hon stannar bakom lås. Jag får varje gång en panik om tanke att jag vore inlåst där. Jag kan aldrig vänja mig med sorg i hjärtat, då jag återvänder hem.
Min ensamhet är betonad trots att jag har dotter och son därför att jag inte har farföräldrarkap. Båda mina barn lever hellre för sig själva!? Viktigt är det att vara produktiv i sitt yrke och tjäna minst lagom. Det kan hända att kontaktlösa tider fortsätter månader!
Just nu
klockan sex vaknad i gryning, vilad tillräckligt, sov jag åtta timmar som medvetslös utan att vakna under min sömn! Klockan sex om våren är det redan ljust. Varje morgon känns lite underligt då bädden bredvid mig är tom. Svårt att acklimatisera sig efter många annorlunda årtionden, då hon sov bredvid mig. Nu har två håriga nystan erövrat hennes säng. Den ena vovven Roope avled redan men den andra Eetu sover, ett litet nystan, på överkastet. Nu fattar den att jag är vaken. Den kramar sin husse och välkomnar till en ny dag. Vi skyndar till köket efter Eetus morgonmål och hussens kaffe!

© Heikki Hellman 2015-03-17