Alla dina tankar och handlingar registreras av Universum. Påstår Tidningen Nära som ligger på bordet i bussen. Men så är det nog inte. Att tjeckiskan på cafeet kunde läsa noter gjorde förstås hennes medvetande större och vidare än mitt, hon förstod saker. Hon var någons storasyster, bara till en person, en yngre bror. Det var inte farligt. Hon var mor till ett barn, en dotter. Någon skyggar och springer upp mot biblioteket och ögonen jag ser tåras av fobi och hennes rosa skräck som aldrig igen kommer att återvända.

Jag ignorerade mig själv för hennes skull där hon stod och tog emot gäster. Tänkte att det är dags för allvar och improvisation. Vikarie på radiostationen. Mistlur hörs fast sol lyser, det regnar och är bara tre ynka grader ute.

Att glömma den här privata videon, glömma inbilska titlar som läggs åt sidan, här är man inte offentlig. Glömma att jag bryr mig om dig och det här bandet. För allt det där fantastiska de gjorde är inte bra för dem, men något som de inte kunde göra ogjort, det hände innan och gjordes till en mytologi, vad bandet gjorde. Men de skrattade inte av det i bilen utan det trubbade av dem fullständigt...

Det är första gången jag åker mina korpsvarta färjor och jag äter mackor där uppe på däck, och relingarna är bra rostiga i dessa farvatten, i och med att resan är förutsägbar och svårligen kan hända igen, känns det som en fara i luften att åka ut över vattnet på denna mindre båt, mitt ärende är alltid att arbeta, komma ut från bussen och sjunga och sedan skriva ett gott äventyr till någon underbar.

Precis som i lägenheten är det en tänd lampa i kyrkan där man är blasé och trött, rader av disk, diskbänksrader av emalj. Skalan av fullmånen ser metalliska sken och i bussen hörs det protester, det är en kyrka och en gård dit vi ska gå. Faktum är att det är Mälarö Kyrka även om det smärtar mig att erkänna att jag är där.

Vi var så obetydliga då, utan tro på oss själva och ännu långt från att komma hem till hemmahamnen och terminalen. Det blev ingenting. Du var där, stod i köket, i den andra världen, anade oråd på en kvart, att du fullkomligt inte kunde eller ville se mig.

Under din badrock, vänner. Läser vad hon har gjort mot mig och vilka filmer hon har sett, vilka personerna är som hon har sett i publiken idag. En film som blev portförbjuden. Men hon var vänlig när hon klev av bussen eller tågen för min skull. Och inte som det var igår, hoppas jag innerligt.

Nakenposeringen hon skickade, snabbt utbytta leenden i korridoren, och sedan ingenting. Sover hela dagen, ända till gryningen när hon vaknade med en grimas. Visste du inte vad det var? Vi var på värdshus och piffade upp alla rummen. Vi visste inte vilka som dolde sig i mörkret. Men det skulle vi snart bli varse.

Jag lade undan för att läsa något jag tyckte var mycket bättre. Men hon har också skickat en rosa bild. Sedan delades bussen i två delar, ett draperi och nattens ärende gjordes. Hon frågar vad jag tänker på. Jag tänker på det jag läser om häxprocesserna. Det kommer att ta tid att lära sig och inte utsättas, att titta ut genom ett svart hål till natten. Man ser himmel och helvete som båda är i våra liv på en större sorts television. Och tråkiga timmar då inget verkade hända utom att man försökte återhämta sig.

Så hon rider uppe på en kvinnas kropp, sin egen, och sover i en annan mans famn.