Kom in, kom in i stugan
min ljuvliga nollåttande kvinna.
Seså, seså stå inte där i kylan
och försöka taffligt att rimma.

Kom låt oss så tillsammans
i denna sköna staden dväljas,
ty denna hugsvalande plats på
jorden är en plats för oss att ävlas.

Du i din champinjoniska
pillerburkshatt, får mig att glädjas,
tittut och tafatt. Och jag i min
enkla mobila farkost, kan erkännas
den skramlar och har en del rost.

Men vad, det väl oss, så säg vad,
min sköna? Du jobbar uppå hospitalet.
Och jag far runt med folk och fä uti
socken och i härad, runt i det gröna.

Gläds över Näsvikens öppna hav
och även båd Dimma och Harmoni.
Oh, se på Holländareplans gröna gräs,
seså nu ställ upp ditt staffli.

Måla utav denna sjangdobla vy,
så vi må lämna till eftervärlden ett arv.
Beskåda och måla noga, min sköna,
ävensom fågelspill och hundförrättad tarv.

Se Carlshamnias klapperstensgränder,
vandra och njut dess fägring stor.
Här ämnar folket med dig bli fränder,
ty ett glatt humör fyller syster och bror.