så slinker solen in

påminnande om

att natt

följer på

dessa kvällens

brandgula penseldrag              

i det hörn av rummet

man kallar verklighet

klär vi av oss allt kaos

 dagen svept om

vi närmar vår värma

till varann

där är

hastiga blodet

smaken den röda

helt kort

i en mångårdsreflex

efteråt

flyter vi åter med

nattflodens

stannande ande