Vid frusna vatten, ständigt i väntan

efter tiden då allt smälter

jag går strandvid och ser nätter ljusna

ser vikar ändra blick

jag undrar fortfarande varför du gick

tiden rusade och jag sprang bredvid

lockade maskros i knopp

hittade inte hem trots att jag sett

dina lantärnor du satt på bron

som du hemligen berett

//När slår skyar ner i regn, hur hittar vi skydd

när badar vi naken i månskens rygg

när talar vi poesi med varandra

hur flyger sländan sin sista dans

utan att vi fanns/

sommaren kom och dimman dansade natt

jag satt med ryggen emot den sommaren

jag tänkte nog aldrig att vi skulle ta slut

jag tänkte vi skulle vila vikarna du och jag

vi skulle hitta en väg ut

ljusen har slocknat nu

jag drar gardiner för mitt fönster

stranden skyler sig och isar

jag försöker hitta våra sånger

men nu faller snön över våra vikar

//När slår skyar ner i regn, hur hittar vi skydd

när badar vi nakna i månskens rygg

när talar vi poesi med varandra

hur flög sländan sin sista dans

utan att vi fanns/

jag lät dig ta snäckornas sagor

och jag lät dig gå bort härifrån

jag lät dig ta smältande vindar i fruset skick

själv gick jag itu den vintern då du gick